Färgens stora betydelse -
tre små berättelser från 40-talet
Att stjäla en krita
Jag var fem år, gick på lekskola och blev djupt förälskad i en grön krita.
Stoppade den i min ficka,trodde ingen såg.Men jag hade fel. De såg kriminella
tendenser hos mig.
Under stor skam fick jag be om förlåtelse och lägga tillbaka min kärlek.
Den betydde så mycket för mig, så än idag kan jag känna lukten av den, känna
det lite hala, handvarma vaxet och jag vet EXAKT den gröna färgnyansen !
Kritan på landet
Jag målade hela sommaren, var väl sju år. Den ena sagoboken efter den andra
föddes ur stor inlevelse. Jag älskade livet.
Sommaren tog slut och det var dags att återvända till stan.
Då glömde jag en krita
Den var också grön, men av en helt annan nyans.Även den älskade jag. Använde
inte så mycket av den, ville spara,så att den skulle räcka länge.
Den var av en lite mörkare grön färg, en aning av blått, men knappt märkbart.
Man kunde också se små, små prickar i den, som om färgen inte riktigt var blandad.
Den vintern var lång.Tänkte varje dag på kritan och att det skulle bli sommar igen.
Sommaren kom och det blev ett lyckligt återseende!
En plommonfärgad krita
Jag gick i andra klass. Kom hem från skolan och målade. Gick till min kusin.
Jämförde kritor och målade på allt som fanns, mest på gamla kuvert.
Min kusin hade en kompis, som hade en alldeles särskild krita.En mycket ovanlig sådan.Plommonlila färg, med lite, lite rött i.
Hade stor lust att stjäla den, men jag förstod ju att det inte skulle gå.
Jag hade en färg,som hon var lite sugen på, men jag ville absolut inte byta och avvara den.
Kompromissen blev att vi delade kritorna mitt av.Jag kan inte säga att det var
lyckat, så små som bitarna blev!
Jag vågade inte använda någon. De underbara färgerna fick ligga och lysa i
asken!
Gunilla Wik
The importance of Colour
three short tales from the forties
Stealing a crayon
When I was five years old I fell in love with a green crayon at my nursery.
I put it in my pocket, when I thought no-one was looking. But I was wrong.They saw
that I had criminal tendances.
With a great feeling of shame, I had to apologise and return my love.
It meant so much to me that I can still today smell it, feel the slightly slippery,
hand-warmed wax and I can recognise the EXACT green tone it had!
The crayon at the country house
I painted all summer. I was seven years old. One story book after another was
created from my feelings. I loved life.
Summer came to an end, and it was time to move back to town.
But I had forgotten one of my crayons!
That one was green, too, but a completely different shade. I love that one as well.
I did not use it too often, because I wanted it to last a long time.
It was a bit darker green, it had a little more blue in it, but that was hardly noticeable. You could see small dots in it, as though the colours were not
properly mixed.
Winter was very long. Every day I thought of the green crayon and wanted it to be
summer again.
Then summer came and that was a wonderful reunion!
A plum coloured crayon
I was in the second class at school. I came home from school and painted.
Sometimes I visited my cousin. We compared crayons and drew on everything we could,mostly old envalopes.
My cousin had a friend who had a very special crayon. A very unusual one. It was
like plum violet with a dash of red in it. I really just wanted to take it, but I knew
that was impossible. She liked a crayon of mine, but I definately did not want to
swap and lose that one.
We compromised and cut the two crayons in half. But that was not really any good,
because the pieces were so small.
I dared not use either of them.
The beautiful colours just lay there and glowed in my pencil case!
Gunilla Wik (translation Lizz Sharr)